När jag var gravid gick jag omkring i 9 mån och tänkte konstant på bebisar. Jag läste och planerade och fixade… allt kretsade runt den kommande bebisen. De 9 månaderna kändes som en evighet för mig och troligen för omgivningen också. Jag var antagligen helt odräglig att prata med eftersom allt var bebis hit och bebis dit.

Och tyvärr måste jag säga att mitt gravidbeteende börjar komma tillbaka. Inte för att jag är gravid, utan för att vi ska köpa hundvalp. Jag går omkring och tänker på hundvalpen konstant. Vilket foder jag ska köpa, ska han få nytt koppel eller ärva Tess gamla. Den typen av viktiga beslut ligger framför mig. Så om jag surrar hål i huvudet på någon, ge mig en örfil…